emmajosefined.blogg.se

20150830

Kategori: Allmänt

I våras bestämde jag mig för att gå all in på träningen, maten och allt som hör där till. Jag tillbringade nästan all min lediga tid på gymmet och att förbereda matlådor.
I våras gick något snett och jag tog det alldeles för långt. På bilden nedan visar jag stolt upp min kropp på sina ynkliga 48 kilo. Japp, stolt var ordet! Japp, 48 kilo visade vågen. 
Någonstans på vägen tappade jag mitt mål och i samma takt började mina muskler försvinna och kroppen var bara skinn och ben. Jag fick en kick varje gång vågen visade minus och åt mindre och mindre, men tränade mer och mer. 
Jag var inte redo för det som var min plan och mitt mål från början. Inte psykiskt redo. 
För mig är detta en betydligt större kamp psykiskt än fysiskt. 
Idag är jag på en helt annat nivå. Jag funger inte riktigt "normalt" men det är betydligt bättre. Jag har lärt känna min kropp och mig själv. Jag har en långsiktig plan och begär inte av mig själv att allt ska hända första veckan. Jag är redo för att låta det ta sin tid, då mår jag som bäst. Det är en prövning för mitt tålamod. 
Jag kan inte unna mig något litet utan att det slutar i frosseri, därför väljer jag att inte unna mig alls. Framförallt, jag äter och tillåter mig känna mättnadskänsla. Det är den värsta känslan jag vet och vissa dagar är lättare än andra. Men det går framåt i min ständiga kamp med mig själv. 
Idag är det viktigare för mig att ha energi så jag kan ta ut mig till max vid varje träningspass, än att jag äter lite. 
Ja, jag ligger på ett relativt stort underskott men jag är väldigt medveten om vad jag äter, i vilka mängder och hur det påverkar min kropp. Jag har kontrollen. Det är en markant skillnad mot i våras. 
Mitt mål handlar nu om muskelmassa och fettprocent, inte att vågen ska visa så låg siffra som möjligt. 
Jag är redo för att nå mitt mål, utan att hamna på sidospår. 



Kommentarer


Kommentera inlägget här: