Efter en oerhört rolig bilresa till Ullared fylld med mycket skratt och galen bilkörning, har vi nu kommit till ro i stugan efter att ha knökt bland alla andra i Sverige i butiken. Jävlar vad mycket folk! Nu myser jag, syster och Jennifer i vår stuga till X-factor och hoppas på att bebisen i magen vaknar snart. Imorgon blir det uppstigning 06.00 och shopping i 13 (!!!) timmar.
Puss.
Som om att jag skulle hinna/orka med två jobbpass och ett gympass häromdagen. Vem försökte jag lura? Men nu är det äntligen fredag och helgen ska spenderas på Ullared med tjejgänget. Två dagar i stuga och massor av shopping. Liten kräftskiva ska tydligen hinnas med och vinpimplande. Kommer sakna och längta efter min älskling supermycket!
Puss.
På väg från ett jobb till ett annat och trots att jag knappt kan röra mig idag ser jag fram emot kvällens gympass. En arbetsdag kvar sen tar jag helg och DET känns väldigt skönt!
Puss
Får bli ett snabbt inlägg idag. Jag och älskling har nyss kommit hem från ett besök på gymet. Ett MYCKET VÄLBEHÖVT besök för mig, vilket jag insåg efter att ha ställt mig på vågen idag. Hjälp! Nu väntar den goda LCHF maten på spisen och sne blir det mys med film. Två jobbdagar kvar sen blir det helg fylld med shopping och ett gäng galna tjejer!
Upptagen.se!, så har helgen sett ut. Fredagen slutade toppen med att vi fick sluta en timme tidigare från jobb, vilket ses som ett gott tecken för en god helg. Och vilken helg det blev. På kvällen skulle vi ut och äta och vi gick först till Bishop arms där vi ganska snart insåg att det skulle vara omöjligt att få ett bord där, så vi gick istället till Harrys där det tyvärr inte gick mycket bättre. Tre sällskap före oss stod i kö för ett bord. Med nya tag och klackarna på andra hållet gick vi mot Cats och även om vi redan genom panoramafönstrena ser att det verkar vara ganska fullt ger vi inte riktigt upp, vilket också gav resultat. Efter 20 minuter. Det blev en härlig och mysig middag med Mia och Jacob som sedan avslutades med senaste Twilight filmen i bio salong. Iallafall för alla som inte somnade (Jacob). Lördag morgon och klockan ringer 07.00. Gäsp! Hoppar i 200 lager av kläder, snörar in mig i underställ, vadarbyxor, raggsockar, halsduk, vantar, mössa och allt därtill för att sen följa med mitt hjärta på en fisketur. Ingen fisk ville nappa denna dagen men vi hade det otroligt mysigt med grillning, solsken, lugnet och kärleken. Det var första gången jag fiskade och kanske var det tur att vi inte fick någon fisk för jag hade då inte velat ta i den. Men jag imponerade på mig själv genom att gå i vattnet bland mängder av alger och allt annat ruskigt som finns i vattnet och inte minst all sand man sjönk ner i. Jag blev livrädd när fötterna fastnade och jag inte kunde röra mig i vattnet. På kvällen dök Viki och Patric upp och det bjöds på god mat, många skratt, skitsnack och liveband bestående av enastående artister vid namn Johan och Patric. Jag kunde inte låta bli att skämma bort Kelly med massa gott heller. I söndags fick vi köttleverans från slaktaren och det var fint och i stora mängder även denna gången. Tackar Monika och Dan för allt. Guld värt!
Jag har lovat Viki att lägga ut lite fina magbilder så ska försöka hinna med det sen. Det är lite problem med den externa hårddisken men ska nog bli vän med den så småningom. Jag har jobbat och slitit, som så många andra, idag också men skönt att vi hade möte sista timmen. Tre jobbcoacher kom på besök för att presentera sig själva, sitt företag och för att informera om vad dem kunde hjälpa oss, individuellt, med. Första intrycket var helt okej men det tar sig nog lite mer på det enskilda mötet. Jag har kommit fram till vad jag vill göra med mitt liv, hur jag vill lägga upp det, vad jag ska sträva efter, kortsiktiga och långsiktiga mål. Jag ska lyckas!!
Har ni hört radioreklamen för fordonsprogrammet (kommer inte ihåg vilken gymnasieskola det var)? Jävligt irriterande och dålig reklam som gick något i stil med; "Lisa vill söka till fordonsprogrammet för hon tycker det är kul med fordonsteknik och bla bla bla, och Olle säger att han vill vara med i X-factor och bli nästa superstjärna. Men så vitt vi vet är Olle fortfarande inskriven på arbetsförmedlingen. Sök till fordonsprogrammet!" - vad hände med att uppmuntra ungdomar till att följa sina drömmar och uppnå sina mål? Man behöver inte trycka ner på andra för att dem vill och drömmer olika. Jag blev så irriterad. Vet inte om jag överreagerade då jag hade en tung morgon, men jag blev iallafall rätt ställd över hur man kan ha en sådan reklam. Man borde alltid uppmuntra personer till att följa sina drömmar och kämpa för det dem verkligen vill. På tal om reklam, Coca-colas julreklam är nu på TV vilket innebär att julen närmar sig med stormsteg och jag längtar oerhört mycket!
Helgen har snart passerat och jag med den. Det blir ett bildinlägg för att sammanfatta det hela.
I fredags överraskade vi min bästa vän Viki med en babyshower. Det skulle iallafall vara en överraskning om inte hennes kille patrik hade sagt att hon skulle hem till mig för att hjälpa till att flytta en soffa, höggravid och allt som hon är. Smartasssss!!!
STORT LYCKA TILL ÄLSKADE VÄN!
Lördagen har även den fått spenderas utan min älskling då han tidigt imorse begav sig ut på en fisketur med sitt, tydligen, skitgrymma och häftiga nya spö (!!). Det blev istället att jag bestämde mig för att följa med mamma och pappa ut till lillebror och hälsa på i hans nya hus.
Sjukdomen tar över mig med sin tristess. Hur kommer det sig att när man blir sjuk så blir man genast 5 år gammal igen? Jag har legat hemma under täcket hela dagen, tyckt synd om mig själv och inte gjort minsta lilla ansträngning mot en bättring. Jag är inne på mitt 6:e avsnitt av Gossip Girl och min rastlöshet har spridit sig ut i väggarna och fyller rummet med en oerhört stark odör av missnöje. Hatet mot att vara sjuk är starkare än någonsin. Dessutom befinner jag mig inte direkt i någon situation där jag har den ekonomiska friheten att vara hemma från arbetet utan att det påverkar mig. Jag är timanställd och därför livrädd över att vara sjuk från arbetet. Mitt schema görs vecka för vecka och rädslan över att inte få tillräckligt många arbetsdagar skrämmer skiten ur mig. Nu när jag är sjuk kanske dem ger de flesta dagarna för nästa vecka till någon annan. Men vad gör man när kroppen ger vika för att huvudet är så tungt av smärta, när förkylningen tränger sig på och blir värre för var dag, och när halsen skaver så kraftigt att varje gång du sväljer får du ta i med allt från topp till tå för att smärtan iallafall ska avta något. Det är tröttsamt att ha det såhär och att inte ha någon som helst trygghet i sitt arbete gör allt så enormt mycket värre. Jag är rädd för att vara sjuk men det är inte sjukdomen som skrämmer mig.
En ny BabyBoom era visar sig i småstaden (även om Hässleholm nu uppnår kraven för att vara en storstad så kommer den alltid kännas väldigt liten). Någon är gravid som känner någon som nyss fått barn varpå denna personen känner någon annan som väntar barn och varpå denna personen också känner någon som nyss fått barn. Och så går det, runt, runt, runt. Jag har funderat lite på alla dessa tjejer som nu skaffar barn och många gånger önskat jag vore en av dem, men det finns en "kategori" jag inte faller in i; "Vi-som-skaffar-barn-med-killar-som-inte-vill-och-killar-vi-inte-älskar". Jag vill klargöra att jag absolut inte dömer någon och jag tycker att alla har rätt att ta de beslut dem tar. För mig är det väldigt svårt att förstå varför man vill ha ett barn med en man som man inte älskar och som man inte vill dela resten av livet med. Jag kan förstå att göra abort skulle vara ett oerhört svårt beslut att ta om man skulle bli gravid utan att det var planerat, men allvarligt talat, det finns många och många bra sätt att skydda sig från att bli gravid. Jag är en av de tjejer som väldigt gärna vill bli gravid, skaffa barn och leva familjelivet men har en sambo som inte känner sig redo och känner att han vill vänta något år. Hur svårt och tråkigt jag än tycker det är att vi inte är på samma nivå just nu så skulle jag aldrig, och detta säger jag alla dagar i veckan, vilja ha barn med honom innan även han är redo för det. Han är min stora, riktiga kärlek, min livskamrat och det är med honom jag vill ha barn. Jag vill inte ha barn bara för att och jag skulle aldrig försöka tvinga honom till något han inte vill. För mig är det viktigare att det är vårt barn, hans och mitt, än att jag får barn överhuvudtaget. Skulle jag mot alla odds bli gravid nu ändå, så är det inte heller bara mitt beslut om vi ska behålla det eller inte. Vi var två som skapade det och därför också två som ska bestämma vad vi ska göra med vår skapelse. Allt det här om att det är min kropp känns bara löjligt, vad spelar det för roll om nio månader om det var i min kropp barnet växte. Har jag ensamrätt på beslutet bara för det? verkligen inte. Jag vill att mina barn ska ha Johans mörka färger, hans härliga skratt och bedårande leende, hans ödmjukhet och givmildhet, hans humor och positiva attityd mot livet. Jag vill att Johan ska vara en glad, lycklig, kärleksfull pappa som älskar sina barn över allt annat och känna att han är precis på den punkt i livet där han vill vara.
Det finns inte alltför mycket att rapportera om min 25 års dag. Spenderade först 9 timmar på jobbet, därefter 5 timmar i sängen framför tvn med en stor bit chokladkaka och än så länge 21 timmar av saknad och längtan efter mitt hjärta.
För er som inte visste det är jag född fredagen den 13/11 klockan 13.00. Otursbarn? När jag var liten och mina syskon ville göra mig arg eller ledsen så brukade dem kalla mig för det och fram tills idag har jag haft stunder i livet då jag har trott att i ordboken under ordet otursbarn står det EMMA DAHL. Men jag har insett att livet aldrig kommer vara en dans på rosor. Dalarna slutar aldrig komma hur mycket man än försöker undvika dem. Ibland lyckas man kanske gå runt en eller två, men det dyker alltid upp en ny och man faller långt ner i hålet för att sakta ta sig upp igen. Men det är det som är det fina; UPP kommer man ALLTID!
Okej, jag tänkte ge mig på ett nytt sista försök till att komma igång med bloggen. Återstår att se hur det går.
Imorgon är jag närmare 30 än 20. Jag säger det med darr på rösten och hoppas på att det är sant som man säger: "man är inte äldre än man gör sig".
Den nya delen av mitt liv, på andra sidan 25-års strecket, börjar iallafall bra. Julen närmar sig, så också nyårsafton och med den min och hjärtats resa till Thailand. Två veckor på kritvita stränder och med klarblått vatten är varmt välkommet i vintermörkret. Jag ska försöka koppla av och njuta så gott jag kan även om risken finns att man står utan jobb när planet landar i köpenhamn den 16 januari. Verksamheten ska läggas ner, sista arbetsdatum är ännu ett frågetecken. Så jag välkomnar en mysig jul, en fantastisk resa med älskling och håller tummarna för att ett nytt jobb dyker upp inom en snar framtid.
