Det blev en bättre dag. Jobbet gick bättre, mer effektivt idag. Har unnat mig lite godsaker (nyttiga sådana) och är nu proppmätt! Längtar efter morgondagens träningspass just nu. Är så grymt sugen på att få använda all energi jag har stoppat i mig nu. Och Aurora, motivation med stort M!
Kvällen bjöd på matlagning med mammsen. Kvalitetstid som jag värdesätter högt!
Jag försöker introducera Paleokosten till föräldrarna, för en mer hälsosammare livsstil.
Ikväll bjöds det på kycklinggryta med mango och mandelsmör. Grymt gott!
Full av ekologiska och naturliga råvaror.
Till fredagsmyset avnjuter vi läckra jordgubbar och lite naturnötter.
Solen skiner idag. Kommer det bli en bättre dag då? Jag hoppas det, av hela mitt hjärta.
Ja, ångesten sitter fortfarande kvar och jag får anstränga mig hårt för att hålla tankarna borta från vart jag ska. Tänk på något annat. Tänk på något annat...
Han hjälpte igår. Jag trodde inte det. (Inte för att det är han utan för att jag inte brukar dela med mig)
Jag är glad att Han hjälpte, orkade och stod ut. Jag vet att, i dessa perioder och svåra stunder, är jag enormt svår, energikrävande och jobbig att vara i närheten av. Men Han stannade.
Han stannade.
Jag behövde honom där, oerhört mycket, utan att behöva eller kunna säga det. Kanske han förstod det. Det var ju inte vi som är problemet.
Varför gör man inte bara det? Det som man så gärna vill och inte riktigt kan sluta tänka på? Ja, där finns de fåtal människor som gör det men jag är inte en av dem. Jag önskar så att jag var.
Så varför gör jag inte bara det?
Jag är utttåkad. Less på tillvaron och vardagen. Min rastlösa själ behöver underhållas. Den behöver något annat. Detta är inget för mig. Detta uppfyller inte de kraven jag tydligen har på mitt liv. Jag borde verkligen göra mågot åt det.
Så varför gör jag inte bara det?
Ursäkter. Alla dessa utsäkter. Rädslan att förlora de ljusglimtar jag har i livet idag. Tänk om?
Är det menat så är det menat även om något år. Eller? Det här med för alltid...
Emma! Du lovade dig själv, sluta lev för någon annan!
Mina ben är inte glada på mig. Efter att ha massakerats av träning en vecka i streck gjorde dem mig spyfärdig idag på gymmet. Högt tempo och tyngre vikter gav mig svindel men det kommer så va värt det!
Resultat av bättre kost och hårdare träning börjar visa sig och motivationen är bättre än på länge.
Det är detta jag vill göra. Det är såhär jag vill leva. Träna!
Jag har så enormt kul och trivs oerhört bra på mitt andra hem, gymmet. Finns inget och ingen som ger mig så mycket som träningen, på alla plan. Jag mår som bäst där. Känns som att inget annat spelar någon roll. Det är högst på min prioriteringslista. Får jag bara träna så är jag nöjd.
Nu är det hem och göra banan/kokos pannkakor. Yummy yummy!!
Omtanke. Det var därför du gjorde det, jag vet. Men jag kan inte låta bli att känna mig sviken. Att du har gått bakom min rygg. Jag är arg på dig. Fruktansvärt arg, för att du satte mig i en situation jag inte var redo för. För att jag blev ställd mot väggen och fick visa sidor av mig själv som jag absolut inte ville visa. Med din omtanke har du förstört mer än du kan ana. Det skulle va upp till mig!
Men ja, jag vet att du gjorde det för att du bryr dig men just nu kan jag inte se det så.
Försov mig imorse och det ösregnar. Jag är trött, ständigt trött. Både kropp och knopp är överkört idag igen.
Morgonens PW i Malmö. Hade kunnat stanna en dag till, en vecka till, ett månad eller ett år. Malmö visade sig från sin ljusa sida och jag blev nästan lite kär. Pirr i magen iallafall.
Efter att ha intagit endast 300 kcal / dag i fyra dagar är jag grymt glad och nöjd över att kroppen bestämde sig för att jobba med mig och inte mot mig under kvällens löppass. Trots gungande underlag, svimfärdighet och extremt jobbiga andetag tog jag mig, med hjälp av psyket, igenom hela löprundan.
Jag är stolt över mig själv!
Ser nu fram emot intervaller imorgonbitti innan jobbet!
Och nej, behöver inte höra att jag misshandlar min kropp.
Solsken och regn på samma gång. Avspeglar ganska bra mitt tillstånd idag.
Jag vet att det är dumt att ta ut något i förskott men kan inte låta bli att känna mig oerhört sviken och utnyttjad. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det inte är så, men tänk om? Alltid är det tänk om?!
Har bokstavligt talat bäddat ner mig i soffan på jobbet. Kuddar, filtar, tjocktröja och avnjuter min hallonkvarg toppad med blåbär och hallon. En bättre lunch. En behövlig lunch.
Helgen passerade alldeles för fort. Kan det va för att jag vill göra om den?
Ren magi. Som att vi aldrig varit ifrån varandra och aldrig utan Rudolf.
Skumpa, bad, restauranghäng, öl, shots och skratt! Enormt mycket skratt!
Jag kände mig inte bakis när jag vaknade men märkte ganska snabbt att jag numera ingår i kategorin orutinerad partypingla.
Hjärtat hämtade mig vid halv 10 på söndag morgon. Klockan 10 sov jag gott i hans soffa för att inte vakna förrän klockan 16 igen. Ångest? Orkade inte bry mig.
Han fixade Greys, mat och Ben & Jerrys och visade än en gång att han är för bra för mig.
Mycket tankar, många känslor, klassisk söndag!
Skypade lite med Jennifer, guldstund denna söndag. Måste åka dit. Typ nu!
Så vart det måndag igen, efter en konstig natt sitter jag och stressar och fryser på jobbet. Allt är alltså som det brukar vara.
Sov skitdåligt. Som vanligt när jag sover hemma. Men vad gör det, körde nytt PB på 5km imorse på löpbandet; 22.26, solen skiner och jag kan idag ha mina älskade espadrilloooos och min nya coat från H&m, självklart tillsammans med favoritarmbandet från COOEE.
